Femåriga Etta har en utbildad assistanshund som hjälper henne när hon är på väg att få ett anfall. Läs om vilken nytta en assistanshund kan göra hos en familj som inte längre behöver leva med en ständig oro.
Artikkelen er opprinnelig publisert i Svenska Epilepsia nr. 2/19, medlemsbladet til den svenske epilepsiforeningen. Tekst og foto: Zoran Alagic
Mamma Julianna Hallgren är tacksam för hjälpen från assistanshunden Winnie som följer hennes 5-åriga dotter Etta överallt och är beredd att larma när hon får ett anfall.
”Etta har haft epilepsi sen hon var sex månader, då hon fick sitt första krampanfall hemma. Hon slutade andas och läget blev mycket otäckt och akut. Det är en maktlös känsla, att man inte riktigt kan hjälpa henne. Man blir väldigt frustrerad och ledsen. Epilepsin har varit vår största oro, som föräldrar.”
Liten kunskap om epilepsi Både Ettas mamma och pappa har epilepsi i sina respektive släkter, men hade ändå inte mycket kunskap kring ämnet.
”Vi upplever att äldre generationer tycker att epilepsi är väldigt tabubelagt och något man inte gärna pratar om.”
De är dock mycket nöjda med hjälpen de fick från sjukvården.
”Ja, vi har fått fantastisk hjälp och stöttning från vården. Både inom akutvården och sedan med ett specialteam med neurologer på en neurologmottagning i Stockholm. Vi har även fått hjälp från kuratorer för att lära oss leva med den oro som det innebär att vara förälder till ett barn med epilepsi,” säger Julianna.
Hunden Winnie är Ettas livlina Winnie är nära Etta hela tiden och har koll på henne. När Etta får ett anfall drar Winnie i ett larm. Det larmet ringer båda föräldrarnas mobiltelefoner och skickar en karta med gps-funktion till dem.
”Om det är någonting i Ettas beteende eller lukt, det vet vi inte. Men han har nu börjat larma också innan ett anfall. Det lär hunden sig själv.”
”Framförallt är det här något som kommer kunna hjälpa Etta i framtiden. Att hon kan få bli lika självständig som sina kompisar. Och det var också anledningen att vi ville köpa hunden så fort som möjligt, så att han då skulle vara helt trygg med henne när hon väl börjar ge sig ut på äventyr lite mer än vad hon gör nu.
När Winnie blev en del av familjen märkte Julianna och hennes man att Etta växte.
”Hon blev mycket tuffare och släppte mycket av sin oro. Hon började leka själv ute, vilket hon aldrig hade gjort tidigare. Winnie har verkligen lyft hennes personlighet.”
Ett viktigt arbetsredskap Julianna Hallgren vill gärna understryka att assistanshundar är mycket välutbildade och att de är ett arbetsredskap. De är inte subventionerade av landstinget trots att de minskar samhällets totala kostnader för människor med antingen psykisk ohälsa, sjukdomar eller blind/dövhet.
Hon berättar hur man kom på att familjen kunde få hjälp av en epilepsihund.
”Vi undersökte möjligheten att köpa en färdigtränad hund för familjebruk då vi gärna ville ha hund i familjen, men inte hade möjligt att köpa valp och träna den själv.”
Julianna hittade information om assistanshundar och insåg att det skulle vara lösningen på mycket av de problem som tog så mycket av familjens energi. Man kontaktade Hundhjälpen i Uppland som skräddarsydde en hund utifrån deras behov och följde dem hela vägen i processen. Det tog ungefär 1,5 år innan familjen fick hem Winnie.”
Berätta om assistanshundar Familjen Hallgren tycker det är viktigt att sprida information i samhället om assistans samt ledarhundar och det stora jobbet de gör.
”Det här är arbetshundar som är uppfödda just för den uppgiften. De är mjuka och lyhörda samt tränas först hos fodervärdar och sen hos hundtränarna. Det ligger många arbetstimmar bakom den färdiga assistanshunden.”
Hundtränarna hjälpte familjen Hallgren att samträna Winnie hemma. De besökte dem även när han hade bott hos dem i 5 månader för att ytterligare underhålla Winnies utbildning och träning.”
”Hunden lär sig grundlydnad och att kunna arbeta i varierande miljöer. Att alltid följa sin förare och kunna koncentrera sig trots störning. Detta finns det liten kunnighet i samhället om och trots att Winnie bär sitt arbetstäcke försöker folk klappa och prata med honom. ”
”Hunden tränas till att larma vid ett anfall och Winnie har nu när han lärt känna Etta även börjat larma innan anfall vilket är fantastiskt.”
”Winnie tillhör verklige familjen”, berättar Julianna. ”Han kommer vara i familjen så länge han är frisk, vilket vi hoppas blir i alla fall 10 år till. Att Ettas och Winnies samarbete stärks och att Winnie kommer vara ett stöd för henne så länge han orkar. Vi äger Winnie och han kommer inte flytta från oss.”
Ger möjlighet att vistas ute i samhället Studier i andra europeiska länder har visat att assistanshundar ger människor med sjukdomar och handikapp större möjlighet att vistas ute i samhället. Att åka kommunalt, att besöka offentliga platser, att komma ut i arbetslivet och så vidare. Dels ger det föraren en större trygghet att våga dessa saker, detta leder till mindre depressioner och isolering tex.
”För diabetiker och epileptiker har assistanshundar visat sig leda till färre besök inom akutsjukvården. Diabetiker blir jämnare i blodsockret och personer med epilepsi kan bli varnade innan ett anfall och sätta sig i säkerhet”, säger Julianna.
Assistanshundar eller ledarhundar är inte subventionerade. De kostar runt 200 000 kronor och detta är givetvis inte en summa alla kan betala hur gärna man än vill.
Enorm avlastning ”För oss som familj har Winnie inneburit en enorm avlastning. Vår oro har lättat, vi kan koppla av mer inför Ettas sjukdom, och detta leder givetvis till att vi inte i lika stor utsträckning blir utbrända eller deprimerade. Något som är mycket vanligt för föräldrar med barn med sjukdom eller funktionshinder.”
För Etta har det inneburit en större frihet och trygghet. Hon vågar mer, är mycket mindre orolig. Leker själv mer och älskar sin hund otroligt mycket. Hon vågar prata med andra om sin sjukdom och gå i affärer, rida, åka skidor och sådant, nu när Winnie är med.
Fakta om assistanshundar Assistanshundar är brukshundar, alltså arbetande hundar som används för nyttoändamål. Den klassiska assistanshunden är ledarhunden, men idag tränas hundar för att hjälpa många olika slags funktionshindrade och människor med kroniska sjukdomar som diabetes och epilepsi. Traditionella brukshundsraser är tysk schäferhund och rottweiler som utvecklats ur vall- och gårdshundar med utpräglad inlärningsförmåga och stor arbetsvilja. Under senare decennier har man dock insett fördelarna med att använda hundar med mjukare temperament. Därför har framförallt labrador retrievern, som egentligen är en apporterande jakthund, blivit en vanlig brukshund. Tidigare utbildades tjänstehundar och ledarhundar på Statens hundskola i Sollefteå, men numera utbildas hundar antingen av privata företag eller ofta av hundföraren själv inom någon ideell organisation som Svenska Brukshundklubben (SBK) eller Svenska Service- och Signalhundsförbundet. Svenska Brukshundklubben är en ideell medlemsorganisation, specialklubb i Svenska Kennelklubben (SKK) och frivillig försvarsorganisation. Man har utbildat hundar och förare sedan 1918. SoS – Svenska Service- och Signalhundsförbundet är en opolitisk, icke vinstdrivande organisation som bedriver bred assistanshundverksamhet. Man testar, utbildar och certifierar assistanshundsekipage och instruktörer enligt internationell standard.
På denne siden brukes informasjonskapsler ("cookies") til å få statistikk over bruk av sidene våre og for å gi ekstra funksjonalitet til deg. Vi kan også bruke cookies i forbindelse med markedsføring av våre produkter og tjenester. Ved å fortsette å bruke siden bekrefter du at du godtar det.
